johanna larsson .

Idag är det en jobbig dag för min familj.
Men så har det inte alltid varit, bara i två år.
För innan dess så var detta en bra dag, det var och är fortfarande morfars födelsedag.
Men för två år sen ändrades den glädjen som man oftast känner vid födelsedagar helt..

Mamma kom hem tidigt på morgonen från sjukhuset.
Jag fattade direkt vad som hade hänt.
Mormor orkade inte längre, jag kommer ihåg denna dagen som om det vore igår.
Och min första kommentar till mamma var.
- Varför just idag!? Varför just på morfars födelsedag!?

Min mormor var världens bästa kompis.
Hon var alltid lika glad.
Vi hade alltid så roligt tillsammans.
Och hon var ALLTID på vår sida, vi barn hade alltid rätt.
Hon lät alltid oss komma före henne.
Att hon tog på sig att sy min och Josefines balkläningar till balen i trean.
När hon var som sjukast och mådde så dåligt är verkligen ett bevis på det.

Jag saknar henne varjedag ch jag vet att alla som kände henne också gör det.
Hon var en sån person som ingen kunde tycka illa om.
Jag kan fortfarande komma ihåg hennes varma famn, hennes röst och hennes doft.
Och jag hoppas att jag aldrig kommer att glömma dessa sakerna, jag hoppas att jag i alla fall får behålla dessa sakerna och alla minnen vi har tillsammans.

Denna texten kommer rakt från mitt hjärta och jag vet att JAG KOMMER ALDRIG ATT GLÖMMA MIN VACKRA. HÄRLIGA, GLADA OCH UNDERBARA MORMOR!
Jag grät när jag skrev detta och jag hade kunnat skriva tusen grejer till som gjorde henne till den bästa.